Snakecharmer

 
Snake charmer!

En sådan knäpp dag! Vaknade tidigt, ur en ytterst svårskakad sömn, för att följa med min bror och hans compadre in till stan i brist på bättre tidsfördriv. Föga hade han organiserat sina ärenden, och det mesta gick åt pipan och blev överhällt med lunch istället. Men det knäppaste var ändock när vi - av renaste slump - hamnade i en rättegångssal, där en mordrättegång pågick. Diverse komiska saker skedde, bland annat poliser som somnade och poliser som fnissade, och pojkarna vid min sida kunde inte hålla sig för skratt, så vi dunstade ut till en regnande stad. Random happenings är alltid trevligt, tycker jag. Mer spontanitet! 
 

 
Stulen bild.

Att gå från en mer eller mindre flanörstid på HLK till en riktig arbetsdag med ungdomar kräver en rejäl omställning i hjärnan – det är mycket intryck, men det smälter väl in snart. Efter min första dag på den här kursens VFU, i Junedalsskolan, är jag trött – likväl är jag även nöjd. Därför hjälper jag redan till med att göra reklam för en tävling som klass 8K medverkar i; det är en rikstävling för alla klasser i årskurs 5-8, i syfte att motverka att ungdomar i tidiga åldrar börjar röka eller snusa – alltså Dizza Tobak. De har gjort en film för att måla upp det här, och det ni ska göra är alltså att gå in på den här länken och rösta på den här klassens bidrag, fram till den nionde maj!
 
(Här finns mer information om tävlingen för den som är intresserad ... )

Jag har börjat med min cykling åter igen; åh, att cykla iväg kilometrar hit och kilometrar dit, och enbart sitta och lyssna, eller kanske läsa, är alldeles förträffligt … Och detta främst vid olika typer av vatten. ”Water is my eye, most faithful mirror”. Cyklingen är det närmsta jag kommit ”träning” – det är det mest fysiskt ansträngande jag gjort på snart fyra år … Men jag funderade på en annan sak som jag skulle kunna tänka mig, faktiskt; eftersom jag sannerligen inte kan tänka mig själv i gymmiljö eller dylikt funderade jag ut någonting som skulle passa mig utmärkt – simning! Jag skulle vara fisken i vattnet, liksom. Och jag funderade på det här tämligen seriöst, och tänkbart vore det, men – jag kom att tänka på olika situationer som hör till simningen, också. Duschandet! När jag var yngre, och när man åkte och badade, eller när man hade simning (tja, idrott över huvud taget) i skolan, tyckte jag inte alls att det var särdeles genant att duscha naken med en bunt nakna kvinnor i diverse olika åldrar, men nu … Jag blir generad av blotta tanken! Vad är det som har hänt? Har jag månne käkat för mycket äpplen?
 

 
Barnarpssjön.

En härlig eftermiddag har jag åtnjutit idag, flanerandes än hit än dit, med min kära Herr Mina. Fler sådana här dagar, tack?
 

 
(Fotograf: Selma)

Så sitter jag här, i en relativt kall skinnsoffa och med kaffe vid min sida. Min trötthet viskar någonting till mig, men vad? Jag vet inte vad det är längre om nätterna – det är ljust i mina ögon, och jag känner mig vaken, lustfylld, med en önskan att konstruera något – konkret eller abstrakt: spelar roll! Och är man snäll storasyster (och Tochter) går man upp och gör frukost till morgongriniga småsyskon, trots att sömnen verkar som mest just då. Det är alltså därför jag sitter här, med allt ifrån Strindberg, facebook, och Chopin, till worddokument om lärandereflektioner, ägnandes åt allting till en ganska liten grad. Poäng? Det är en behaglig trötthet, det här. Jag trivs. Är det månne sol jag skymtar ute i morgonkylans grå?

Tjugotre, detta tal som alltid hittar mig. Tjugotre, mitt tal. Idag är det tjugo år sedan jag äntrade världen – jag äntrade världen med baken före. Jag moonade för världen, det första jag gjorde! Tjugotredje februari – dagen jag föddes, och dagen Twin Peaks' Laura Palmer dog - - -
 

 
Schukt gammal (sommar)bild! Åh, vad jag var ung!

Läs följande högt och rytmiskt i en enda följd (don't cheat):

Sista dagen på den första VFU:n – ack! Tre veckor är alldeles för kort tid, och jag fattade verkligen tycke för de yngre, de lärande. Med min sentimentala läggning blir det svårt med sådana här ”adjö”, und so weiter. Likväl, vad finnes att göra? Gå vidare! Och bära med mig denna fina erfarenhet, och hoppas att nästa blir minst lika givande. ”These streets are frozen now. I come and go / full of a longing for something I do not know”.

100 höjdare-vinnaren Edwin Johansson avled igår morse, åttio år gammal. Han var högst troligen Sveriges äldsta metrosexuella person - en herre som trodde att det innebar att vara metrosexuell om enbart huvudet var "förvandlat", och resten utav kroppen "som vanligt". Här är ett tv-klipp från första gången Fredrik och Filip var på besök hos honom: 
 
 

Ack! Så sorgligt, ändå; det här var måhända den sista gången merparten utav vår IB-klas var samlade. Det var en fin avslutning på det hela, och NV-flickorna som närvarade med sina musikaliska gåvor gjorde stort intryck, särskilt hon som sjöng "Gabriellas sång", som redan i sig är så fin - -


- - Gabriellas sång,