Snakecharmer

 
Den här måste ha tagits sekunder efter raderandet, vågar jag gissa ...

 
¨
 
Skepticism, ni vet.

Förresten har Lykke Li kommit ut med lite nytt, bland annat denna Lykke Li – Paris Blue

I'm not good enough for you, Paris blue -

Så kommer det tillfället och den situationen som gör att all den där självkontrollen du arbetat på och börjat behärska nästan till fullo bara brister, och den där mörka sidan – de inre skogarna – förgör det balanserade. Paniken över att allt det hittills skapade, uppbyggda, luckras upp och inte lyckas hålla dig kvar tillräckligt väl anländer smygande i magkretsen, ja mellangärdet och sprider sig ut i den så kallade kroppen. Känslorna tar upp kampen mot förnuftet återigen och får dig att undra om du faktiskt taget är skapad för att ta och äska – det är en cynism utan dess like som översköljer medvetandet och du funderar på att ge upp allt det ljusa, det rena …

 
Vi gjorde bland annat ett cirkus ett kilo vindolmar; samtliga åts upp (fler än på bilden).
 

 
Vi filosoferade, vi gick fina promenader, vi åt och vi drack. 
 

 
Vi! När vi var ute blev fick vi bl.a. beskåda en disco+robot+buggdansande snubbe som tyckte om att prata om sig själv. 
 


En av kvällarna såg vi på film: The Catacombs, som höll sina tittare i ständig spänning, och chockerade en när man trodde att det var en helt vanlig skräckfilm. 
 

 
Därefter såg vi den förträffliga filmen Funny Games (amerikanska versionen) med de två till synes oskuldsfulla ynglingarna som vänder upp och ner på människors idylliska liv när de ber om ägg. Michael Pitt - en av de som spelar de psykopatiska unga männen - är oanständigt attraktiv och det går inte att avsky honom för det han gör i filmen - - -

Vår tids klocka, årstiderna. Berättar om förgänglighet. Hösten har börjat blåsa på det gröna nu; ännu en solens årstid är snart förbi, och jag kan inte annat än att älska den här friskheten, den här paradoxala känslan av pånyttfödelse i en tid som borde vara dödens. Ny luft, ett nytt jag. Ja, nytt, men av samma slag. Det är andra ambitioner, andra prioriteringar. Jag fyller lungorna med min omvärld, och försöker att inte glida iväg till mitt sinnes Neptunus, där hela jag och det jag förnimmer förvandlas till abstrakta moln som får mig att blanda ihop mina drömmar med mina minnen. Nu vet jag, jag vet, att jag inte kräver eld för att existera.
 

 
[Tagen från DeviantArt]

Jag är van vid att det ska gå universums väg, där tankarna blir önskningar blir verklighet, för det har alltid fungerat – hittills.

 
Vad består mina drömmar av inatt, tro?

Min kära bror och jag drog en sväng till Göteborg innan skolan började för oss båda; vi var i Liseberg tills vi tröttnade efter att ha åkt allting flera gånger, för att sedan flanera i den oerhört gemytliga staden Göteborg. Himla fin dag, trots den extrema tröttheten som föll över oss under hemresan. 
 

Den enda soliga dagen hittills på en vecka spenderade jag med min kära S; det var (ännu) en insiktsfull dag med tankar om människan och bland annat kulturella inverkningar på saker som mentalitet och kompatibilitet. Och - som brukligt är - kom vi än en gång fram till att vi är bäst (ja, vi är ypperligt ödmjuka--). 
 
 

 
Förutom oss själva fick vi oss en annan ögonfröjd: gräsandsungar! På bilden syns enbart modern som med uppsträckt hals håller ögonen på dem.

 
Zivinice