This is it

Efter kommentarer här, och på facebook, har jag nu (tror jag) bestämt mig för att gå vidare med wordpress istället. Det är just den där stilrenheten, och det faktum att det är någonting nytt, som vinner. Jag vill dock inte att den blir en sophink för varenda trasig tanke, utan ska åtminstone försöka lägga upp det som faktiskt är av vikt och värde (i varje fall för mig). Snakecharmer får vara kvar, och går alltid att återvända till ifall den bliver saknad ... Så numera kommer jag att finnas här: http://mirellekrux.wordpress.com/ - välkomna - - -

Är Snakecharmer passé?

2008, oktober tror jag att det var, skapade jag den här bloggen. Den är, och har varit, fylld av diverse olika saker och ting som är jag och det jag håller av. Men numera känns den halv, eller som om den spottar ur sig saker enbart på grund av dåligt samvete - eller kanske bara av vana.
    I somras skapade jag en wordpressblogg, på prov, men den var ingen snakecharmer, utan Mirelle Krux. Den känns fräsch, och skulle inte begagna sig av särdeles mycket onödigt tjaffs som jag tycker att jag har här på snakecharmer.
    Kan jag måhända få igång en omröstning? Snakecharmer, eller Mirelle Krux-bloggen, vad säger ni? Jag är nog inte kapabel till att ta det här beslutet på egen hand.

I don't know what it means!

Jag satt precis och kikade på Filip och Fredriks årskrönika för året som gått, där bland annat klippet nedan fick vara med - ett klipp som jag helt och totalt har missat - som är hysteriskt roligt. Det roligaste måste vara när han säger "I don't know what it means!"
 


Högteknologisk högskola

Av anledningar för underliga för att begripa hade vi en föreläsning över någonting benämnt "Adobe Connect" - det var sannerligen ... intressant. Positivt: jag kunde sitta där iklädd morgonrock i min soffa. Negativt: det var ganska jobbigt. 
 


 

 
Det tedde sig på det här viset, på ett ungefär.


Mirela K. and the Deathly Hallows

Jag vet inte riktigt varför, men F. Bremers senaste citat lockade till sig snuskigt många reklamkommentarer och visiter på min blogg ... Nåja, jag bryr mig inte överdrivet mycket.
    Hur som haver, har jag haft en pleasant helg; lördag afton gick Anna Banana och jag till stadens Filmstad och såg den senaste Harry Potter-filmen - Harry Potter and the Deathly Hallows part I. Jag måste säga att den där gamla Harry Potter-magifascinationen väcktes till liv inom mig - ja, jag tyckte om filmen. Dessutom är Ralph Fiennes magnifik i "onda" roller (bäst i Schindlers List, tycker jag). Och nej, inte har jag läst den sista Potter-boken av Rowling (har helt enkelt inte haft någon urge).
    En sak som dock var underlig, eller snarare oerhört komisk, var det faktum att Harry-figuren fyller sjutton i filmen, men skådespelaren Daniel Radcliffe är (ju) i min ålder, eller - ja, ungefär - och hans ålder gav sig till känna, likasom Ron-skådisens, men ... Man accepterade detta eftersom det inte spelade någon väsentlig roll ändå. Så ja, jag tyckte om filmen - trots de förvuxna ungdomarna. 
 


 
De små hjältarna. 


 
Miss Banana sov över hos mig, och som brukligt är stal mina syskon mycket av hennes uppmärksamhet.


Julian Assange

Det är mycket uppståndelse och ståhej kring wikileaks egen Julian Assange, och självfallet är det oacceptabelt och hemskt ifall denne har begått några sexbrott, men wikileaks idé är inget jag egentligen kan vara emot - folket får se hur allting ligger till bakom stängda dörrar. Visserligen är det risk att vissa saker som inte borde läcka läcker ut, men det är väl det dåliga med det hela. Sedan har jag även hört en del konspirationstankar om det hela med wikileaks - att det är fejkat, för att på något sätt vinkla allting. Men för att förklara det hela måste man gå in på illuminati och allt det här, och det orkar jag inte ... Ärligt talat är jag inte särdeles insatt. Men. Men. Den första gången jag såg Julian Assanges nuna i tv-rutan blev jag tagen av hela hans appearence. Den mannen är oerhört tilldragande. I alla fall när hans hår ser ut på det där sättet, ni vet. Ja, verkligt galet attraktiv på det där närmast farliga viset - - -
 


 


Androgyner

Jag faller för androgynitet i alla dess former - det är allt som oftast det som förför mig. Lyssna på ett oerhört intressant radioprogram, där min vän Sofia pratar om androgyner i litteraturen
    I programmet diskuteras bland andra den här ytterst attraktiva androgynen - Annemarie Schwarzenbach:
 


 
My kind of lady.


Jag är måsen

Igår kväll såg jag, tillsammans med två andra flickor, förhandsvisningen av Anton Tjechovs Måsen, i regi av Leif Adolfsson. Det var oerhört levande, intrigant, lite galet på ett ryskt vis - inte minst gjorde skådespelarna ett utomordentligt bra jobb, med trovärdig inlevelse och dynamik - trots att det "bara" var en förhandsvisning. Se den!
  

En mås.


Lyssna på det här för att komma in i stämning: 
PJ Harvey – Seagulls
 


A word contained in a grain of sand

Mitt i mitt inför-fredagen-tentamen-studerande stannar jag till för att lyssna till Grindermans senaste album, Grinderman 2. I början möts man av råheten, i ljud och i text, men en råhet som ändå inte känns helt vild, ändock spontan – så där Nick Cave-ish … När spår nummer två – ”Worm Tamer” – börjar ljuda med sitt frustande intro höjs min puls – inte minst när de första raderna lyder på följande vis: You know they call my girl the Snake Charmer - - - och överrumplar mig, gör mig lite fascinerad, väcker häpnad. Den här låten handlar om moi. Och mer där i anspråk. Den här galna erotiska känslan, ställs i kontrast till jaget i texten som i sista versen beskriver sig själv som vidrig – "the Loch Ness Monster" – som tillika får låten att stanna, i ett ljudmässigt alldeles abrupt slut.
    Resten utav albumet ger en lyssnare som jag liknande känslor – nästan lite pulshöjande, stormigt - ömsom våldsamt, slungande, ömsom viskande, släpande. Det är Nick Cave, men mest av allt Grindermanmusik – tycker jag. Lite djuriskt, lite cyniskt – musik, som text.
 


Brests and pink ribbons - - -

Rosa Bandet får 10 kr från försäkringsbolaget Chartis tack vare den här länken: http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=2227 – Klicka! 
 

Stöd rosa bandet


Soran Ismail

Louise och jag var och såg ståuppkomikern Soran Ismail uppträda på vår kära skola - ett uppträdande med slutsålda biljetter. Jag hade inte direkt någon uppfattning om hans komik (har sett honom på Parlamentet någon gång, bara) och därmed inga förväntningar - men ja, jag skrattade en hel del, må jag säga. Det är en tämligen rolig ung herre det, och en trevlig kväll var det! 
 


 

 
Soran nämnde även det här stjärnskottet från SD (ifall ni inte sett det här förut):
 


Urrgh, I think I'm in lerv

 
 
Michael Pitt--


No bell prize

Årets nobelpristagare i litteratur blev Mario Vargas Llosa - en peruansk författare (och politiker!). Motiveringen löd på följande vis: ”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Nej, jag har ännu inte läst någonting av honom, men jag hörde på Babel ikväll att han hade liknat Stieg Larssons milleniumtrilogi vid Don Quijote--
 


Glasspolitik!


 
Glassig politik - ganska fantastiskt. Sjukt dålig kvalle på youtube, dock--


Drunken Hasselhoff eating a burger

Jag vet inte om det här är vidrigt, eller enbart tragiskt. 
 


Celebrating celebrities


 
Grattis på födelsedagen, R. Federer.


Bodies Revealed och Eclipse

Under min tid i Zagreb hann jag även gå på utställningen "Bodies Revealed" där autentiska, mänskliga kroppar är uppenbarade på ett tidigare aldrig skådat vis - för folket. Det var otroligt fascinerande att få beskåda allt som man läst om i biologin - och även i andra ämnen - i verkligheten; förutom att få se alla kroppens olika delar fick man även se jämförelser av bland annat en frisk hjärna och några med smärre eller större hjärnstrokes, usw. Dessvärre fick man inte fotografera där inne, men jag hittade någon bild på internätet, och ifall läsaren är intresserad av mer är det så enkelt som att googla det (stating the obvious, eh?): 
 


 
Och dem jag var där med:
 



En annan dag hann vi se Meyers senaste på bioduken - Eclipse - och jag hann redan under den förra filmen tappa alla förväntningar på kvalité. Jag har accepterat att det är ungdomslitteratur och ungdomsfilm, och inte mer än så. Därför kunde jag med glädje sitta och titta på Jacob och hans ... varelse. 
 


 
Det räckte för mig.


Them other boys don't know how to act

Ja, det blev som jag visste: Nadal blev segraren av årets Wimbledon. Jag måste medge att jag under matchens gång började heja på tjecken Berdych - hans spel var särdeles speciellt; hela han var speciell på något outsägligt vis. Likväl går det inte att förneka Nadals skills (men mest av allt saknade jag Federer i finalen).
 


 
Tomas Berdych
 


It hurts, doesn't it?

Ha, ha! Något av det knäppaste på länge: menstruation machine - nu kan även män få pröva på hur det känns att ha månadssjukan, och det är helt sant
 


Brudar, brudar, brudar

Slappa sommardagar kan ibland tendera att få en att titta på tv, och just idag råkade mina ögon vila på Top Model cycle 1 - antikt! Jag fick åter se Elyse som jag var lite kär i, och jag har mina favoriter som varit med där under årens gång. Flickor som varit ögongodis aningen mer än de andra i Top Model: 
 


 
Elyse Sewell
 
 

Kim Stolz
 

 
Allison Harvard


Tidigare inlägg
RSS 2.0