Snakecharmer -

Osynliga länkar, Selma Lagerlöf

Storm var det därute i nyårsnatten, storm var det i hennes inre.

2011-01-13 @ 19:21:52 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Historietter, Hjalmar Söderberg

Mitt liv har drömmens skumma och sällsamt förvirrade färg.

2011-01-12 @ 20:29:54 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Röda rummet, August Strindberg

Vet ni vad förnuftets ljus är? Det är för det första en fras, för det andra ett irrbloss, en lyktgubbe, ni vet sådana där sken som irra över platser, där fisk legat och ruttnat och alstrat fosforväten; förnuftets ljus är fosforväte, alstrad av den grå hjärnsubstansen.

2011-01-10 @ 22:19:50 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Röda rummet, August Strindberg

Och nu gör jag som så många andra skeppsbrutna: jag kastar mig i armarne på litteraturen!

2011-01-08 @ 13:38:55 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det går an, Carl Jonas Love Almqvist

fäll ihop dina anspråk!

2011-01-06 @ 13:03:16 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Familjen H***, Fredrika Bremer

Det går så med många jordens barn. De strida mot plågans udd i många, många år, - lefva, lida och strida. Udden brytes och de sjunka ned kraftlösa. Sällheten räcker dem sin bägare. De sätta läpparne till purpurbädden - - och dö!

2011-01-03 @ 11:39:26 Permalink (w)ord Kommentarer (16) Trackbacks ()

Familjen H***, Fredrika Bremer

Eget var, att ju mera han lärde se, desto mera mörkrädd blef han. Han blef till och med rädd för spöken! Ja, mine herrar, det är verkligen sannt; och de spöken, han fruktade, äro sedan urminnes tider kända i verlden under namn af Okunnighet, en vidunderligt tjock fru, klädd i något blankt hvitt tyg, Sjelfklokhet, dess långhalsade dotter, som alltid går och klifver på söta mammas släp, och Stortalighet, som säges vara vålnaden af en gammal fransysk språkmästare, hvilken i lifstiden lärer varit slägt med dessa damer och ofta synts i deras sällskap.

2010-12-27 @ 20:23:10 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Familjen H***, Fredrika Bremer

Huru månget tillfälle att i större eller mindre mån göra godt går ej genom obeslutsamhet förloradt! Under det att vi fråga oss: "skall jag, eller skall jag ej?" flyr stunden, och den glädjeblomma, som vi hade kunnat givfa, är vissnad och kan ofta ej mer af en ångerfull tår återlifvas!

2010-12-22 @ 20:43:12 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Champagne vinet", Frans Michael Franzén

Drick! de förflyga de susande
perlorna: drick!
Skynda! det ljufva, det ädla, det höga
söker du fåfängt, sen anden förgick.
Dåren, som fäste vid skummet sitt öga,
vatten, blott vatten, på läpparna fick,

Njut! de försvinna, de tjusande
stunderna: njut!
Ytterst förfinade, känslan och löjet
reta, och domna, i samma minut.
Snappa i flykten behaget och nöjet:
högst är raketen, i det han går ut.

2010-12-12 @ 10:33:11 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Shelley and me

Drive my dead thoughts over the universe
Like withered leaves to quicken a new birth!
And, by the incantation of this verse,

Scatter, as from an unextinguished hearth
Ashes and sparks, my words among mankind!
Be through my lips to unawakened earth

The trumpet of a prophecy! O, Wind,
If Winter comes, can Spring be far behind?

2010-12-09 @ 19:05:19 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Singoalla, Viktor Rydberg

Det var den outtröttliga fliten, som lägger sandkorn till sandkorn, till dess berget är färdigt, såsom tiden lägger sekund till sekund och med samlade sekunder härmar evigheten.

2010-11-28 @ 12:13:21 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Singoalla, Viktor Rydberg

Men i djupet av hans själ dväljes en skugga, som suckar i sitt mörker och vill stiga upp i tanken och känslans ljus. Dock, riddaren förbannar hennes suckan och besvärjer henne, som en ond ande, att förbliva stilla i sitt djup - ty alldeles förjaga henne förmår han icke.

2010-11-20 @ 20:53:25 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fotografier Av Undergångens Leende, Bruno K. Öijer (”Marquis de sade, det är sent”)

marquis de sade, det är sent
inga glasrutor
                          bara de vansinniga trummorna
som hörs svagt över hela europa

inga siffror
kan tala om för dig
när du ska bli befriad

du har bett att alla ska få ställa ut sina liv
presidenten svarade:
soldaterna är till för att dö

klockan två på natten viskade någon
att varje ansikte är en kopia
av ett annat
                                 & du reste dig häftigt upp ur sängen
för att undersöka blommorna på ditt bord
några levde. De
sinnessjukas historier är de enda värda
att lyssna till

[…]

marquis de sade, det är sent
samma viskningar fortsätter
                           det är bara ett nytt datum
ingen kommer tillåtas att
vara annorlunda

de sätter upp mordlistorna
några kvarter längre bort

du kastar dig ned över stengolvet

                                  för att skydda dig

                   från de fyra spikarna

2010-11-16 @ 22:55:08 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fotografier Av Undergångens Leende, Bruno K. Öijer

jag undersöker mina brev & finner
att det är vinter

allt är försent för att minnas

2010-11-14 @ 14:05:33 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sång för anarkismen, Bruno K. Öijer

& hösten brinner av dekadenta regnbågar

2010-11-05 @ 13:06:39 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Pappa Goriot, Honoré de Balzac

En karl som berömmer sig av att aldrig ändra åsikt är en karl som åtar sig att ständigt gå rakt fram dit näsan pekar, ett dumhuvud som tror på ofelbarheten. Det finns inga principer, det finns bara händelser; det finns inga lagar, det finns bara vissa omständigheter

2010-10-21 @ 17:54:25 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Pappa Goriot, Honoré de Balzac

Eugéne var besatt av det hemliga raseri som får en ung man att tränga allt djupare ner i den avgrund som råkat ner i, som om han hoppades ha turen att hitta en väg ut därifrån.

2010-10-19 @ 21:09:32 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Brott och straff, Fjodor Dostojevskij

Jag pratar strunt - alltså är jag människa.

2010-10-07 @ 11:50:20 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Brott och straff, Fjodor Dostojevskij

Människan är skurkaktig nog att vänja sej vid vad som helst. […] Tänk om jag faktiskt har fel […]. Tänk om människan faktiskt inte alls är så skurkaktig rakt igenom – jag menar: människosläktet som helhet – ja, då betyder det att allt annat är fördomar, inlärd rädsla och ingenting annat; då finns det inga skrankor, absolut inga, och då är det precis som det skall vara! …

2010-09-27 @ 08:20:24 Permalink (w)ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den vedervärdige mannen från Säffle, Maj Sjöwall & Peter Wahlöö

De befann sig i medelpunkten av en tyst cirkel. Ungefär som när man trampar i en sommaräng på natten och de små gräshopporna slutar spela runt omkring en men bara där, tänkte Kollberg.

2010-09-12 @ 20:53:00 Permalink (w)ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg