Snakecharmer

Så sitter jag här, i en relativt kall skinnsoffa och med kaffe vid min sida. Min trötthet viskar någonting till mig, men vad? Jag vet inte vad det är längre om nätterna – det är ljust i mina ögon, och jag känner mig vaken, lustfylld, med en önskan att konstruera något – konkret eller abstrakt: spelar roll! Och är man snäll storasyster (och Tochter) går man upp och gör frukost till morgongriniga småsyskon, trots att sömnen verkar som mest just då. Det är alltså därför jag sitter här, med allt ifrån Strindberg, facebook, och Chopin, till worddokument om lärandereflektioner, ägnandes åt allting till en ganska liten grad. Poäng? Det är en behaglig trötthet, det här. Jag trivs. Är det månne sol jag skymtar ute i morgonkylans grå?