Snakecharmer

Härda(d)

Jag kramar om taggtråden
med min hand, i hopp
om den röda saften
men min envisa hud
omöjliggör dess flöde
 
Varför tål jag så mycket?

Kroatien
 
Gradac
 

    

     

   

   
   

 

Mostar
 

   

  

Tänk hur det är när dagen kommer efter den korta sommarnatten. Någon går med saltsyra på sin kvast och skrubbar bort stjärnorna från valvet som är blankt och spänt som en stålhuva. Någon kastar ut små droppar av rött bläck i rymden och de sprider sej som träffade de ett läskpapper högt däruppe. Och ljuset kommer och det är som ett lager spindelvävar plockades av natten, tjocka, svarta spindelvävar som lätt låter sej fångas men de grå, tunna, de hänger envist kvar över jorden och därför tror den som går i skogen från norr till söder att det är natt ännu ända tills det glimtar till i ljungen framför honom. Och det sker så plötsligt och så hastigt att han kanske först tror att det är en fjäril som fladdrar med sina gula vingar där i gläntan och kanske springer han genom den våta ljungen för att fånga den. Men så inser han sitt misstag och när han vänder sej om är himlen bakom honom ända från skogens kant och en mil rätt upp i skyn så intensivt glödande i djupaste rött att man skulle kunna frukta att himlen störtade samman i hettan. Men istället är det kallt, det är dygnets kallaste timma och dygnets klaraste stund när nattens sista spindelvävar sopas ut av morgonens stålkvastar.
 

Skörhet

Vi kanske skulle sätta vaserna
rakt över våra huvuden
träda in i dem med allt
vi bär, allt som bär
träda in i en skörhets
värld - utan att vakta
våra steg! Nej, vi skulle
springa rätt in
i en vägg, med huvudet
före, låta skärvorna in-
gjutas i vårt anlete
 
Vi kanske skulle in-
se, att Livets kyss
smakar mer än
Dödens

Och nu var det någon som helt plötsligt välte ut säcken på golvet och vips låg det som borde ha legat underst högst uppe på minneshögen och gapskrattade. Och när hon rotade i högen för att få tag på något mer angenämt rullade det besvärliga tinget ner framför hennes fingrar och när hon till sist försökte fly den tömda säcken och slå in fönster till andra världar flög det efter henne som en boll och kröp sprängande in i hennes huvud - och då var hon slutgiltigt besegrad
 

Mors omnia solvunt

Köttgryta under min yta
grått förruttnat kött
av självförakt och
livsförakt
 
Ett maghål av tomhet
likväl fyllt, av likmask
fyllt av min egen
tjära
 
Förstörare förgörare av
andras levnad borde
dö(das) - jag är ett själv-
mördande ting
 
Döden omger mig
i grå klädsel
jag saknar det svarta
oåterkalleliga - min förlust
 
Tur i oturen, död
åt martyrens död -
alla ord vid min
sida, orörda, oförstörda -
 
Det enda språk jag har
kvar av ett liv som
en gång var mitt
jag -

För att inte vara som skatan på balkongen, för att skuggorna ska kunna upphöra att hemsöka mig, behöver jag ett miljöombyte, och det snarast. Jag ska låta Europas vägar ta mig till ett annanstans -om än för några veckor. Nu ska jag fylla min urholkade själ med billig sprit och varma, gröna ängar. "I left the north, I travelled south", och sådant där ...