Jag skrev mitt namn i vattnet så du vet var jag finns
Jag har börjat med min cykling åter igen; åh, att cykla iväg kilometrar hit och kilometrar dit, och enbart sitta och lyssna, eller kanske läsa, är alldeles förträffligt … Och detta främst vid olika typer av vatten. ”Water is my eye, most faithful mirror”. Cyklingen är det närmsta jag kommit ”träning” – det är det mest fysiskt ansträngande jag gjort på snart fyra år … Men jag funderade på en annan sak som jag skulle kunna tänka mig, faktiskt; eftersom jag sannerligen inte kan tänka mig själv i gymmiljö eller dylikt funderade jag ut någonting som skulle passa mig utmärkt – simning! Jag skulle vara fisken i vattnet, liksom. Och jag funderade på det här tämligen seriöst, och tänkbart vore det, men – jag kom att tänka på olika situationer som hör till simningen, också. Duschandet! När jag var yngre, och när man åkte och badade, eller när man hade simning (tja, idrott över huvud taget) i skolan, tyckte jag inte alls att det var särdeles genant att duscha naken med en bunt nakna kvinnor i diverse olika åldrar, men nu … Jag blir generad av blotta tanken! Vad är det som har hänt? Har jag månne käkat för mycket äpplen?
Barnarpssjön.
