Indestructible

Jag gillar verkligen Robyns video och låt "Indestructible":
 


Golden Trumpet


 

 

 


När en del av självet dör

Alla spänningar, konstanta ögon och sinnen i böckerna och orden i böckerna, uppslukad av ett enda syfte: målet som måste nås, tas igenom, alla anspänningar i fördelningarna, facken som man placerat sin kunskap i, FÖRGÖRS, FÖRSTÖRS i den sublima kraften som sliter itu all kontroll. Behövde verkligen inte det och hjärtklappning, panik, varför på det här viset, alla stormar som någonsin existerat inom en exploderar - och man kommer för sent till sitt mål - men. Man klarar sig, likväl, med sitt bultande hjärta, sitt skräckslagna panikhjärta, förtvivlande sorg efter en tid som stals, trots att man rasar. Man klarar sig. Någon gång måhända kommer hjärnan och förnuftet att tygla stormarna, trots deras okontrollerbarhet. En del utav själen, utav självet dog, i förståelsen. Jag förebrår det inte, jag förebrår inte snäckorna i öronen. Nej, jag förstår. Du har dödat mig i dig för att kunna leva.

Jag är måsen

Igår kväll såg jag, tillsammans med två andra flickor, förhandsvisningen av Anton Tjechovs Måsen, i regi av Leif Adolfsson. Det var oerhört levande, intrigant, lite galet på ett ryskt vis - inte minst gjorde skådespelarna ett utomordentligt bra jobb, med trovärdig inlevelse och dynamik - trots att det "bara" var en förhandsvisning. Se den!
  

En mås.


Lyssna på det här för att komma in i stämning: 
PJ Harvey – Seagulls
 


Wednesday's Purple Haze


A word contained in a grain of sand

Mitt i mitt inför-fredagen-tentamen-studerande stannar jag till för att lyssna till Grindermans senaste album, Grinderman 2. I början möts man av råheten, i ljud och i text, men en råhet som ändå inte känns helt vild, ändock spontan – så där Nick Cave-ish … När spår nummer två – ”Worm Tamer” – börjar ljuda med sitt frustande intro höjs min puls – inte minst när de första raderna lyder på följande vis: You know they call my girl the Snake Charmer - - - och överrumplar mig, gör mig lite fascinerad, väcker häpnad. Den här låten handlar om moi. Och mer där i anspråk. Den här galna erotiska känslan, ställs i kontrast till jaget i texten som i sista versen beskriver sig själv som vidrig – "the Loch Ness Monster" – som tillika får låten att stanna, i ett ljudmässigt alldeles abrupt slut.
    Resten utav albumet ger en lyssnare som jag liknande känslor – nästan lite pulshöjande, stormigt - ömsom våldsamt, slungande, ömsom viskande, släpande. Det är Nick Cave, men mest av allt Grindermanmusik – tycker jag. Lite djuriskt, lite cyniskt – musik, som text.
 


Sommarsolen när den första snön föll


Snö i oktober

Snö i oktober
 
Att vara blind
är att vara bländad
Natten syns inte
för det vita sky-
fallet, det alldeles
för tidiga täcket
för alla minnen sinnen
som nu begravs
 
Likväl har ännu inte
löven snöat bort!
För än gör sig Fallens
dagar påminda, än innan
Vintern bleker bort
alla kulörer, och
döljer alla uttryck
i för stora kläder
och hämmar händer -
 
Vi kommer att glömma gräset
igen

Pappa Goriot, Honoré de Balzac

En karl som berömmer sig av att aldrig ändra åsikt är en karl som åtar sig att ständigt gå rakt fram dit näsan pekar, ett dumhuvud som tror på ofelbarheten. Det finns inga principer, det finns bara händelser; det finns inga lagar, det finns bara vissa omständigheter

Brests and pink ribbons - - -

Rosa Bandet får 10 kr från försäkringsbolaget Chartis tack vare den här länken: http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=2227 – Klicka! 
 

Stöd rosa bandet


A kid and a cat


 


Pappa Goriot, Honoré de Balzac

 Eugéne var besatt av det hemliga raseri som får en ung man att tränga allt djupare ner i den avgrund som råkat ner i, som om han hoppades ha turen att hitta en väg ut därifrån.

Ur balans

Så kommer det tillfället och den situationen som gör att all den där självkontrollen du arbetat på och börjat behärska nästan till fullo bara brister, och den där mörka sidan – de inre skogarna – förgör det balanserade. Paniken över att allt det hittills skapade, uppbyggda, luckras upp och inte lyckas hålla dig kvar tillräckligt väl anländer smygande i magkretsen, ja mellangärdet och sprider sig ut i den så kallade kroppen. Känslorna tar upp kampen mot förnuftet återigen och får dig att undra om du faktiskt taget är skapad för att ta och äska – det är en cynism utan dess like som översköljer medvetandet och du funderar på att ge upp allt det ljusa, det rena …


Soran Ismail

Louise och jag var och såg ståuppkomikern Soran Ismail uppträda på vår kära skola - ett uppträdande med slutsålda biljetter. Jag hade inte direkt någon uppfattning om hans komik (har sett honom på Parlamentet någon gång, bara) och därmed inga förväntningar - men ja, jag skrattade en hel del, må jag säga. Det är en tämligen rolig ung herre det, och en trevlig kväll var det! 
 


 

 
Soran nämnde även det här stjärnskottet från SD (ifall ni inte sett det här förut):
 


Urrgh, I think I'm in lerv

 
 
Michael Pitt--


Wer ist der Typ da neben dir?!


 
Die Prinzen. Fantastiskt roligt!


Dar Mar--

Jag är åter hemkommen efter en mycket angenäm helgvistelse i staden med storstadskomplex - Linköping - hos min alldeles egen S:
 


 
Vi gjorde bland annat ett cirkus ett kilo vindolmar; samtliga åts upp (fler än på bilden).
 

 
Vi filosoferade, vi gick fina promenader, vi åt och vi drack. 
 

 
Vi! När vi var ute blev fick vi bl.a. beskåda en disco+robot+buggdansande snubbe som tyckte om att prata om sig själv. 
 


En av kvällarna såg vi på film: The Catacombs, som höll sina tittare i ständig spänning, och chockerade en när man trodde att det var en helt vanlig skräckfilm. 
 

 
Därefter såg vi den förträffliga filmen Funny Games (amerikanska versionen) med de två till synes oskuldsfulla ynglingarna som vänder upp och ner på människors idylliska liv när de ber om ägg. Michael Pitt - en av de som spelar de psykopatiska unga männen - är oanständigt attraktiv och det går inte att avsky honom för det han gör i filmen - - -


Istället för en spegel


No bell prize

Årets nobelpristagare i litteratur blev Mario Vargas Llosa - en peruansk författare (och politiker!). Motiveringen löd på följande vis: ”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Nej, jag har ännu inte läst någonting av honom, men jag hörde på Babel ikväll att han hade liknat Stieg Larssons milleniumtrilogi vid Don Quijote--
 


Brott och straff, Fjodor Dostojevskij

Jag pratar strunt - alltså är jag människa.

Yo, bro!


 


Ännu en (födelse)dag

Den här gången var det Selmas tur att fylla år (åtta), och självfallet blev det kruxigt de små emellan. 
 


 

 
Ja, det är ju tur att de är söta i alla fall ...


)

)
 

Andetag till simtag
När omgivningen avdunstar
I en kallsup


På tal om Don Quijote


 
Du borde börja bråka med regeringen
Även om de om är som dina väderkvarnar


Frost drops even the spider

Nu sker det återigen - det där drömlika tillståndet finner sin plats i mig, och gör det svårt att riktigt greppa verkligheten till fullo; jag är närvarande, ja, till och med medveten om allting omkring mig, och jag medverkar, men det hade lika gärna kunnat vara en dröm. Det är lustigt, men det verkar som att jag i början av årstider är som klarast i mitt medvetande, och tycks flyta in i någon sorts dvala eller limbo när den friska starten haft sitt. I ett kunskapskanalenprogram för någon dag sedan sades det att sömnbrist gör människor mindre koncentrerade, och kan ibland påverka hjärnan på ett fördummande sätt. Cervantes skriver följande i Don Quijote: "by sleeping little and reading much, the moisture of his [Don Quijotes] brain was exhausted to that degree, that at last he lost the use of his reason." För mig är det så att ju mer jag drömmer, desto mindre blir avståndet mellan verklighet och dröm. Kanske är helt enkelt det på det viset att jag saknar min jordvän S som alltid lyckades dra mig ner till marknivå när jag flyter ut för mycket - ja, kanske är det helt enkelt så. Tills vidare får jag nöja mig med Shelley när litteraturens och mina drömmars figurer vill dra iväg mig till sig, och jag riskerar att bli som Don Quijote ...
 
 



RSS 2.0