Ur balans

Så kommer det tillfället och den situationen som gör att all den där självkontrollen du arbetat på och börjat behärska nästan till fullo bara brister, och den där mörka sidan – de inre skogarna – förgör det balanserade. Paniken över att allt det hittills skapade, uppbyggda, luckras upp och inte lyckas hålla dig kvar tillräckligt väl anländer smygande i magkretsen, ja mellangärdet och sprider sig ut i den så kallade kroppen. Känslorna tar upp kampen mot förnuftet återigen och får dig att undra om du faktiskt taget är skapad för att ta och äska – det är en cynism utan dess like som översköljer medvetandet och du funderar på att ge upp allt det ljusa, det rena …


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0