Snakecharmer

Edvin <3

 
Stulen bild.

Att gå från en mer eller mindre flanörstid på HLK till en riktig arbetsdag med ungdomar kräver en rejäl omställning i hjärnan – det är mycket intryck, men det smälter väl in snart. Efter min första dag på den här kursens VFU, i Junedalsskolan, är jag trött – likväl är jag även nöjd. Därför hjälper jag redan till med att göra reklam för en tävling som klass 8K medverkar i; det är en rikstävling för alla klasser i årskurs 5-8, i syfte att motverka att ungdomar i tidiga åldrar börjar röka eller snusa – alltså Dizza Tobak. De har gjort en film för att måla upp det här, och det ni ska göra är alltså att gå in på den här länken och rösta på den här klassens bidrag, fram till den nionde maj!
 
(Här finns mer information om tävlingen för den som är intresserad ... )

När solen kommer

 
Fönstret ljög om värme
och min urblekta själ fladdrade
iväg som en fjäder i storm
 
En ofrivillig plan
om besegring, bestigning
av sköna berg - det är
inte ens jag, men ändå
kanske mest av allt
 
Solen kom i ansiktet
på mig, fick mig
att kisa. Jag är fångad.

Det finns här i världen en stor och ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden.
   Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom kan rusa iväg som bara ett ögonblick – allt efter vad man upplever under den där timmen.
   Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.

Jag har börjat med min cykling åter igen; åh, att cykla iväg kilometrar hit och kilometrar dit, och enbart sitta och lyssna, eller kanske läsa, är alldeles förträffligt … Och detta främst vid olika typer av vatten. ”Water is my eye, most faithful mirror”. Cyklingen är det närmsta jag kommit ”träning” – det är det mest fysiskt ansträngande jag gjort på snart fyra år … Men jag funderade på en annan sak som jag skulle kunna tänka mig, faktiskt; eftersom jag sannerligen inte kan tänka mig själv i gymmiljö eller dylikt funderade jag ut någonting som skulle passa mig utmärkt – simning! Jag skulle vara fisken i vattnet, liksom. Och jag funderade på det här tämligen seriöst, och tänkbart vore det, men – jag kom att tänka på olika situationer som hör till simningen, också. Duschandet! När jag var yngre, och när man åkte och badade, eller när man hade simning (tja, idrott över huvud taget) i skolan, tyckte jag inte alls att det var särdeles genant att duscha naken med en bunt nakna kvinnor i diverse olika åldrar, men nu … Jag blir generad av blotta tanken! Vad är det som har hänt? Har jag månne käkat för mycket äpplen?
 

 
Barnarpssjön.

Jag vet inte

 
Jag den minst bundna
uppfattades som bindande
jag den minst tvungna
uppfattades som unge
 
jag vill ha händer
som inte drar
 
min nakna päls
är utsliten och
behöver kanske
ytterst lite av
- ja, vad?
vet inte …
 
Jag vet inte …

Jag och Anna Banana hade en tjockiskväll med tjockissnacks och bland annat filmen Precious - åh, den var tämligen tragisk och svår, likväl tycker jag att det är något positivt; det är för lite av det råa och ärliga ute i den populära filmvärlden. Dock var jag inte helt nöjd med slutet på filmen - någonting ytterligare hade kunnat åstadkommas med hopknytandet av säcken, eftersom den ändå hade ett "avslutat" slut. 
 

En härlig eftermiddag har jag åtnjutit idag, flanerandes än hit än dit, med min kära Herr Mina. Fler sådana här dagar, tack?
 

 
Skallemannen!

 
(Fotograf: Selma)