Snakecharmer

Som om de välbekanta vägarna på sommarhimlarna lika gärna kunde leda till fängelser som till oskyldig sömn.

Havet är allt! Det täcker sju tiondelar av vår planets yta. Dess andedräkt är ren och frisk. Det är den ofantliga öken där människan aldrig behöver känna sig ensam, eftersom hon omges av liv på alla håll. Här uppenbarar sig naturen i alla sina tre riken, mineralriket, växtriket och djurriket. Havet är naturens väldiga reservoar för allt gott. Det är havet som skapar livet på vår jord, och kanske skall livet också finna sitt slut där! Havet är det stora lugnet, den yttersta ron. Och det lyder inte under några tyranner. Visst kan de söka hävda sina orättfärdiga rättigheter på dess yta, där de kan kämpa och slåss och vältra sig i all sin jordiska ondska. Men tio meter under ytan upphör deras makt helt, deras inflytande försvinner, deras välde blir till intet! Det är i havets sköte man bör leva! Det är bara där friheten finns! Där finner jag inga herrar! Där, och endast där, är jag fri!

Det finns här i världen en stor och ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden.
   Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom kan rusa iväg som bara ett ögonblick – allt efter vad man upplever under den där timmen.
   Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.

Varför är det så svårt att höra sanningen från andra, då man kan vara så sträng mot sig själv? Troligen därför, att samhällsmaskeraden gör var och en rätt för att bli demaskerad; troligen även därför, att därmed följer ansvar och obehagligheter. Man känner sig överlistad, utlurad. Han, som sitter där lugn och avslöjar, skulle känna sig lika genompiskad och blottad, om hans hemligheter röjdes. Samlivet är ett falskt spel, men vem vill bli upptäckt! Det är därför man i ensamma timmar, när det förflutna stiger omutligt upp icke ångrar sina fel, utan sina dumheter och nödtvungna grymheter. Felen måste vara där, de framkallades av nödvändigheten och de gagnade, men dumheterna, de skadade och kunde varit ogjorda. Och människan ger därmed intelligensen större heder än moralen, emedan den förra är en realitet, den senare en listig dikt. Tag dig fram i livet med din intelligens och narra andra vara moraliska (mot dig), så får du lättare att segra genom att bryta moralen (överenskommelsen).