Det nya riket, August Strindberg

Den som hörde allt detta kunde i sanning fråga sig den obesvarade frågan: tro de på vad de säga? Eller äro de besatta! De voro nog besatta, ty det blir människan då hennes heligaste intressen sättas på spel: de egna.

Kommentarer
Postat av: Joacim

om du skaffar dig det senaste numret av Axess (nr 5), så kan du slå upp sidan 46 och läsa om en man som hyllades av August Strindbergs: Otto Weininger. Det handlar om "Kön och karaktär", och är lite bisarrt. Jag ska nog ut i solen och gå förbi Schwarzspaniergasse 15 . .

2010-06-24 @ 10:31:36
Postat av: j a g

Åh! That I shall do. Men du? Du är osynlig nu. Du finns inte på fb längre? Men njut av det, egentligen är det inte mer än rätt ...

2010-06-24 @ 11:48:24
Postat av: Joacim

Det var en avgiftningsprocess, det máste jag erkänna, men nu i efterhand inser jag att jag gjorde helt rätt i att bli osynlig. Inte lika mycket energi och tid ödslas pá de synliga bitarna av kommunikationen pá fb. Fast man kan diskutera för- och nackdelar rätt friskt i det ämnet. Om du vill skriva sá kan du ju vara gammalmodig med mail, eller ocksá ännu mer gammalmodig med brev. Jag skulle möjligtvis kunna uppskatta din kontakt frán den synliga världen.

2010-06-24 @ 18:48:44
Postat av: j a g

Mmh, jag förstår dig till fullo. Egentligen är det ett onödigt tidsfördriv, men oerhört informationsrikt - ha! Mail fungerar bra, gör det. Ja.

2010-06-25 @ 14:08:11
Postat av: Joacim

Information finns överallt.

2010-06-25 @ 18:02:31
Postat av: j a g

Så sant som du skrev det. Så länge det finns munnar och händer (menar jag månne människor?) finns det information.

2010-06-25 @ 19:14:13
Postat av: Joacim

Vad säger du om en kaffe?

2010-06-25 @ 21:11:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0