Snakecharmer

Be med blicken
 
Där stod jag med flickutseendet och
plockade bland pojkattributen
irriterades över STORleken
min enkla tanke
fick en käftsmäll av ett
förbirusande tåg, med en
svart gestalt, med genomträngande
fönsterhål, i svansen på förarloket,
och jag trodde, jag trodde
att jag dog

 
I freed myself,
and remained alone ...

Men vad det är dumt att leva för andra, det räcker inte, det räcker inte.

Jag fann tre fotografier som TheRese tog senast hon var här - ah, ytterst fina, trots mitt egendomliga utseende på ett utav fotona! 
 
   

All omtanke, all förtänksamhet, allt förutseende hade strandat på det oundvikliga.

For three days and two nights in a city called Linköping, two peculiar rättskaffens människor - ömsom lekande med, ömsom undvikande Elden - var de PECULIAR! 
 
   
 
   

Och denna societet, samhället par preference, satt där i sin lönnliga lastbarhet och utdelade socialt anseende, efter en skala, på vilken ärlighet stod längst under noll. Samhället var sålunda en vävnad av lögn! Att man icke sett detta förut. Men nu skulle man göra sina undersökningar på den sköna byggnaden och se efter huru det stod till med dess grund.

 
Min, bara min Shelley.

Jag är liksom allt skapat underkastad utvecklingens lag, och utvecklingen går fram genom återfall!

Tassa(r) på tå
 
Tassar! Det är tassar på mina papper, och jag skulle vilja kyssa alla mjuka pälsar av allting jag förlorat. Jag har ingenting att klä av mig. Det är för mycket sand i  spåren, och kornen faller av mig – ett för varje steg.   när tar det slut
   när rinner det ut, detta
   sandhav som jag simmar i
   för jag börjar bli kall och
   jag springer aldrig -
 
bort!

Det här vykortet kom med posten i fredags, från KPA pension. På baksidan hälsar de bland annat att de "placerar [mina] pengar etiskt." Har jag missat någonting? Tjäna pengar på vapenhandel? Skulle det locka till att investera pengar hos dem?
  

Jag är aldrig ensam när jag är för mig själv
 
Ankomsten av den dagen då jag lösgjorde mig själv ifrån alla vi och alla de var en vårdag mitt i vintern. Jag höll Frédéric i handen och träffade på nocturne i alla dess slag – på min väg stötte jag på Edith och Tomas, för att slutligen dyka ned i svartvattnet och möta Sylvia.
  

Ah, Modest Mouse har en slags musik med en läspande "float on"-filosofisk prägel över sig - det är kanske just därför den alltid kan fungera. Den kräver inte mycket av lyssnaren förutom en någorlunda fungerande perceptionsförmåga. Här är en låt av mössen:
  

I made my shoes shine with my coal
But my polish didn't shine the hole