pang, och

pang, och
 
och jag trivs, jag trivs med att
hålla mig själv i handen, den
lilla taniga barnhanden
för var är väggarna nu?
för jag äntrar utan att behöva
öppna det öppna, jag är
inte (i) tid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0