Snakecharmer

Jag fryser (inte)
 
Jag dör ett par gånger om dagen
när jag erinrar mig törnrosmunnen
och alla platser som vi stal
och gjorde till våra i våra Nu

Jag dör ett par gånger om dagen
när jag minns ”fryser du inte?”
och alla eviga kommatecken
Var är jag nu? Vad är jag nu?

Dold i undvikelse av lidelse, efter-
som jag dör ett par gånger om dagen

Igår kväll var jag på bio med Herr Mina plus vederbörandes vän och såg This Is It - Michael Jackson-filmen. Jag har kommit till en tidpunkt då jag måste medge att han var min barndoms kung. Och filmen: filmen bestod av videomaterial från repetionerna till den stora turnén This Is It. Man kan lugnt påstå att Michael Jackson var en perfektionist, och närvaron han hade är närmast påtaglig. Eftersom jag tyckt om denne omdiskuterade herre sedan barnsben är det måhända svårt för mig att objektivt ge en kritisk beskrivning av filmen i sig, då jag var (be)tagen. Nåväl! Här är en trevlig MJ-låt: 
 

Jag vet vartåt vinden blåser, och jag vill inte bli förkyld.

   
<3

Vardagsbestyren är alltid i vägen för de riktigt dyrbara upplevelserna.

Lik
 
Vad hände med alla orden
när närvaro blev frånvaro?
Oinspirerade, baserade
på en livslång dröm om
likgiltighet som gömmer
sig i undermedvetandet
när blodet lever i livslögner
i passion, i till synes
obehindrade Nu, tills
Tiden säger Halt! och
omkullkastar verklighets-
uppfattning och lämnar
den enda bestående
gästen: Cynism.

’Då prisade jag de döda mer än de levande.’ [...] Nog är väl en levande hund bättre än ett dött lejon? Eller är lejonet, också i döden, en ädlare och mer högstående varelse än den sötaste lilla valp av blandad ras?

Sehen Sie nur mal an, es ist krepiert; da liegt es, ganz und gar krepiert!
 

 
[Jag ber om ursäkt - jag känner mig ytterst lättroad för tillfället.]

Wie aber, wenn jetzt alle Ruhe, aller Wohlstand, alle Zufriedenheit ein Ende mit Schrecken nehmen sollte?

(.)

Als Gregor Samsa eines Morgens aus unruhigen Träumen  erwachte, fand er sich in seinem Bett zu einem ungeheueren Ungeziefer verwandelt.

Ordbrott
 
Orden brottas med meningarna
som om det skulle göra någon
remarkabel skillnad för ett inre
som löser koder som läser av
 
Den Onda frågar Den Ende:
är du densamme?
Finnes den så kallade lyckan,
eller är Sömnen lös?
 
Strindberg skrev att vi syndar
med våra goda gärningar,
eftersom dessa är undvikanden
av lidanden. Den enda
frälsningen nås genom nåd.

Jag söker Gud, men finner djävulen.

"A little sincerity is a dangerous thing, and a great deal of it is absolutely fatal"

Le åt döden! Huru kan detta vara möjligt om icke livet vore komiskt i sig självt? Så mycket bråk för så litet! Kanhända till och med att det i själens innersta gömmer sig ett obestämt medvetande om att allting här på jorden är blott en maskerad, är sken och gyckelbilder, och att gudarne roa sig åt våra lidanden.

Återinsparken, och lite fotografier från en kul kväll: 
 
   
   
   
  

Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram i världen; makterna uppväcka begäret och tillstädja de fördömda att ernå vad de eftertrakta. Men så snart målet är hunnet, önskningarna uppfyllda, befinnes allt vara värdelöst och segern har ingenting att betyda! Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet. Då, sedan den första illusionen brustit, underblåsa makterna begärets, ärelystnadens eld, och det är icke den ostillade hungern som plågar mest, utan det är den tillfredsställda lystnaden, vilken inger avsmak för allt. Och på detta sätt får demonen undergå ett ändlöst straff därför att han erhåller allt, som han önskar, och erhåller det ögonblickligen, så att han icke mera förmår njuta.

 
"You'd be like: WHAT?! I don't believe."

Så gick årets Nobelpris i litteratur till den tysk-och rumänsktalande Herta Müller; nej, jag har aldrig läst Herta Müller, men i viss mån får man lite till de som tordes veta. Man ringde Doris Lessing för att meddela, och be om en kommentar, men hon sade att hon inte hade hört talas om ”honom”. Nåväl! Hon har ett spännande utseende, denna Herta – det tilltalar mig. Likväl: när är det Tranströmers tur?
 

Om jag har syndat, så har jag sannerligen undergått tillräckligt med straff därför, den saken är då säker! Vara rädd för helvetet? Men jag har ju gått igenom tusen helveten i detta livet utan att stappla, mer än nog för att väcka en glödande åtrå efter att få lämna fåfängligheterna och de bedrägliga njutningarna i denna värld

Sista dagen på den första VFU:n – ack! Tre veckor är alldeles för kort tid, och jag fattade verkligen tycke för de yngre, de lärande. Med min sentimentala läggning blir det svårt med sådana här ”adjö”, und so weiter. Likväl, vad finnes att göra? Gå vidare! Och bära med mig denna fina erfarenhet, och hoppas att nästa blir minst lika givande. ”These streets are frozen now. I come and go / full of a longing for something I do not know”.

(bilden är för övrigt en illustration av Dantes Inferno)

'Cause tonight is just like any other night
That's why you're on your own tonight
With your triumphs and your charms
While they're in each other's arms ...
It's so easy to laugh
It's so easy to hate

Varför? För att jag behöver hjälpa andra.
   För att jag behöver hjälpa. Och det finns andra. För att jag behöver.
Jag behöver.
   Varför?