Snakecharmer

Vår tids klocka, årstiderna. Berättar om förgänglighet. Hösten har börjat blåsa på det gröna nu; ännu en solens årstid är snart förbi, och jag kan inte annat än att älska den här friskheten, den här paradoxala känslan av pånyttfödelse i en tid som borde vara dödens. Ny luft, ett nytt jag. Ja, nytt, men av samma slag. Det är andra ambitioner, andra prioriteringar. Jag fyller lungorna med min omvärld, och försöker att inte glida iväg till mitt sinnes Neptunus, där hela jag och det jag förnimmer förvandlas till abstrakta moln som får mig att blanda ihop mina drömmar med mina minnen. Nu vet jag, jag vet, att jag inte kräver eld för att existera.
 

 
[Tagen från DeviantArt]