Snakecharmer

Det är ett eget fenomen: att springa till skogs är högsta utbrottet av förtvivlan, innan människan tänker gå i sjön. Skogen är det näst sista, och sjön det allra sista. […] Skogen är barbariets urhem och plogens fiende, alltså kulturens. När nu en kulturmänniska i hast avklädes sin kulturhärlighet, sitt så konstigt hopvävda rykte, blir hon i ett ögonblick barbar eller vildbråd. Så löst hänger kulturhabiten på kroppen. När en människa blir galen, börjar hon med att kasta av sig kläderna. Vad skulle då galenskap vara? En återgång? Ja, de finnas, som anse djuret vara vansinnigt.