Lära svenska – om språkbruk och modersmålsundervisning, Ulf Teleman
Djuren grymtar och de grymtar kanske väl, men de kan inte grymta om sig själva och sitt grymtande. Människan har mist sin djuriska oskuld, och det ingår därmed i hennes mänsklighet att söka kunskap om sig själv. Detta kunskapssökande brukar vi acceptera som något i sig gott, något som vi inte egentligen behöver motivera med nyttoskäl eller vad det nu kan vara. Om nu människan ska nå kunskap om sig själv, så måste kunskap om språket vara grundläggande eftersom det är språket som gör människan till människa, och eftersom de mänskliga samhällena har språket till förutsättning. Språket är vårt förnämsta redskap för tänkande och meddelelse. Men självt är det till vardags osynligt: det är i stället resultaten av tänkandet och meddelelsen som vi blir medvetna om.
