Fallen, Joyce Carol Oates
Nästan allt tycktes möjligt när man stirrade uppåt floden och såg de häftiga vågorna som störtade sig ner mot en i en ström som såg ut att sträcka sig ända bort mot horisonten, mot oändligheten. Där, vid flodens källa, låg framtiden; bakom en blev den till det förflutna. Bara det flyktiga, efemära ögonblick då den passerade var levande, och det levde inom en.
Kommentarer
Trackback
