En dåres försvarstal, August Strindberg

Det måste emellertid erkännas att pessimismen, som massan tar efter bokstaven och oriktigt förväxlar med hypokondrin, att den i sig själv utgör ett ganska muntert och mycket tröstande sätt att se tillvaron i vitögat. Eftersom Allt inte annat är än ett relativt Intet, tjänar det då någonting till att man gör så mycket väsen av det; desto mer som själva sanningen inte är annat än ett gottköpssanning? Har man inte nyligen upptäckt att sanningen av i går förvandlas till dumhet dagen efter? Varför då ödsla sina krafter och sin ungdom på att upptäcka nya dumheter. Det enda säkra är att döden väntar oss. Alltså låt oss leva! – För vem? För vad? ...Å!...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0