Snakecharmer

Jag vet inte riktigt vari problemet ligger, men jag har alltid tyckt om att gå till tandläkaren - ända sedan jag var liten, och ändå har jag lagat hål: det har faktiskt borrats i mina tänder - likväl tycker jag om det, än idag. Senast i morse var jag på tandläkarbesök - en sådan där rutinkontroll, ni vet. Jag fick både beröm för och flourkräm applicerat på mina tänder. Min relation till tänder har varit en underlig en: när jag var liten önskade jag ingenting hellre än att jag skulle ha utstående framtänder - fråga inte varför! Jag vet inte, jag tyckte att det var snyggt, och jag brukade skjuta fram mina stackars raka tänder, för att framstå som en person med utstående sådana. Åren gick, och min önskan gick från utstående tänder till en önskan att ha räls - jag fann det väldigt snyggt, av någon outgrundlig anledning. Ack! det är en förbannelse att ha perfekta tänder! Ha!