Snakecharmer

När jag för första gången läste Jane Austens Pride and prejudice fann jag den aningen mycket flickromantisk, och i den moderna läsarens ögon tämligen förutsägbar, trots Austens utomordentligt vackra språkliga uttryck. Men när jag tänker efter så berättar den ändå en värdefull historia, och engelsk romantik - ah, det är det inte mycket som slår, egentligen. Kan det verkligen vara så att de snygga Kiera Knightley och Matthew McFadyen har påverkat mig till den graden genom 2005 års filmversion av P&P, och öppnat mina ögon?