Snakecharmer

Så långt tillbaka som jag kan minnas mig själv - och jag minns med lagstridig tydlighet - har jag varit min egen medbrottsling, som vet för mycket och därför är farlig. Jag strömmar ut från ett så brinnande mörker, roterar som en snurra med sådan framdrivande kraft, sådana eldtungor, att jag intill denna dag då och då har känt [...] denna min ursprungliga darrning, denna kontakt, som brännmärker för alltid, detta som är huvudfjädern för mitt jag. Hur jag slingrade mig ut, osäker, naken! Ja, från ett kungarike som var förbjudet och oåtkomligt för andra, ja. Jag vet något, ja... men också nu, när det i alla fall är över, också nu - är jag rädd att jag ska förföra någon. Eller kommer det jag nu försöker att säga inte att ha någon verkan alls, blotta lämningar som lik av strypta ord, av hängda... gamma- och gerundiumsilhuetter om kvällen, galgbackens kråkor - jag tror jag skulle föredra repet, eftersom jag vet bestämt och oåterkalleligt att det ska bli yxan.