New Moon – en komedi?
När man läste Twilight för flera år sedan var det med spänning – det var fint, och vampyrer har man ingenting emot. Filmatiseringen av den var inte en besvikelse, likväl kändes den inte på samma sätt som boken. Igår var S och jag at the cinema och såg New Moon. Jag tror det kan bero på att vi är för gamla för det hela, för vi skrattade/kvävde skratt när skådespelarna skulle spela allvarliga, och åt alla överdrivna scener. Vad hände med allt det man uppskattade förut? Som bortblåst av överspelande skådespelare som får det att se löjligt ut, eller får gå i slow motion för att understryka magin i sin roll. Det var bitvis väldigt klyschigt, och inspirerat – jag tänker först och främst på Romeo och Julia, som även kommer på tals i filmen (Edward har haft hundra år på sig att läsa allt och kunna allt, och därför kan han alla repliker utantill).
En sak jag reagerade på var att Edward och Bella nästan aldrig tycktes le eller skratta med varandra; jag begriper det här med att de lider – det är en tragisk kärlek, men det är som om kemin de har blir för mycket skådespel. Böckerna kändes muntrare, eller har jag fel? New Moon kändes tyngre än den första delen, och sitter man inte där med sitt kritiska huvud och ser alla bristerna kanske man kan uppskatta det – om man är tonåring, i varje fall.
Lite creds får man väl lov att ge till filmen – det måste varit ytterst svårt att komprimera en hel (ungdoms)roman till en film på två timmar. Men när de uttrycker repliker som ”On one condition. Marry me, Bella” kan varken S eller jag hålla minen, och brister ut i skratt.
Haha, slutet var sjukt löjligt! Jag kunde inte heller ta Bellas ångestskrik på allvar - otroligt överspelat!
Överlag gillade jag filmen, men jag tyckte den första var mycket bättre. Regissörsbytet märktes, denne var mycket mer insatt på att göra en lätt tillgänglig (mainstream) film och han var inte allt lika duktig på att få till karaktärerna som den förra (som var kvinna - kanske bör Twilight regisseras av kvinnor? Låter kanske fördomsfullt :P).
När jag var på den satt det dessutom en kille bakom mig och pratade konstant. Han gjorde massor av "aaaw" ljud under varje, ja, aaw-scen och under nån scen uttropade han "Uh oh, aaaaaawkward!". Jättejobbigt x)
Längre ner satt några tonårstjejer "neeej! neeej! gå inte dit!!! det kommer gå illa då!!!"
Jag vet inte vad ni satt med för ngn publik, men kände man sig inte lite gammal där i biosalen? xP
Bästa scen: Victora som jagas(/jagar) i skogen och Thom Yorke som spelas i bakrunden. Jag tyckte den scenen (det "segementet"?) var snygg(t)!
Jag hoppas på Eclipse. Kanske ännu ett regissörsbyte skulle passa?
Jaha, ja. Jag visste inte att det var en ny regissör - det kanske är därför den kändes annorlunda ... Mmmh, skådespelarna kändes mindre trovärdiga denna gång.
Biosalongen var helt fullsatt. Bakom oss satt unga flickor som skrattade ungefär på samma scener som S & jag. Hmm ... När det var löjliga, överdrivna scener, cirkus.
Ah, Victoria. Behövs ingen kommentar. Jag gillade de där Volturi-vampyrerna. Det var typ det som var bra med filmen ... Deras - kyla -
för att inte tala om mardrömmarna..-host- + massa creds till jacobs looks xD
haha, jaa - ångestdrömmarna. ehm ... Jacob. Gud. Ännu en där kommentarer är överflödiga!
Filmerna suuuuger såååå jävla mycket!
