De dömdas ö, Stig Dagerman

Detta att ständigt veta: ingenting är mitt och kroppen allra minst, de rörelser jag gör [...] har jag blott till låns, tankarna som surrar i min skalle är bara hyresgäster över natten där, hemlösa par som hyr ett kärleksställe, [...] stunderna av ljuv oro i mitt hjärta är stulna från det rederi som anställt mej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0