De dömdas ö, Stig Dagerman
Detta att ständigt veta: ingenting är mitt och kroppen allra minst, de rörelser jag gör [...] har jag blott till låns, tankarna som surrar i min skalle är bara hyresgäster över natten där, hemlösa par som hyr ett kärleksställe, [...] stunderna av ljuv oro i mitt hjärta är stulna från det rederi som anställt mej.
Kommentarer
Trackback