Jag kysser min spegelbild, så illa det smakar
Insparken all over again. Jag vet, jag vet, jag måste ha överseende - de andra har aldrig haft någon inspark tidigare, och tycker att det är "jättekul" und so weiter. Jag kan ändå inte känna mig som en av "dem" ännu - IB ligger fortfarande alltför nära mitt hjärta, och framför allt min hjärna. Det kanske kallas att vara "IB-skadad", möjligtvis, och upphör man någonsin att vara det? Men med min pragmatiska natur klarar jag mig i de flesta miljöer, för alla är ändå trevliga och många verkar vara underbara typer. Hm ... Jag antar att jag saknar mina vänner, och är oerhört tacksam över den bästa av de bästa för det finns ingen bättre än - - ja, gissa? S så klart! Varje gång jag träffar henne har jag hunnit sakna henne, och den kommunikation som enbart är vår egen. Där är Sanningen det enda som existerar, och "mycket slöjor" är inga uttryck som våra ordhål sipprar ut med; det är mycket slöjor i världen - beslöjade intentioner, alltså, och vem fan bryr sig. Åh, vad jag längtar efter storm -
åh du är bäst moja marama <3 kom och tänka på dig, en vattenballong och cakar, på väg till jobbet - jag gick där och skrattade för mig själv och alla undrade vad det var med mig! ÅH! haha misses u!
hahahh! jag dör! jag kom att tänka på det när jag låg i min säng och skulle "sova", och skrattade åt att vi skrattade. :D du är bäst moja draga maramica! miss you dude <33
I'm gonna miss the both of you där nere i skåneland. :( <3
...och du måste skicka/lägga upp en bild på dig i den där "insparks-klädnaden" xD
ah, we're gonna miss you too! du får komma och hälsa på ofta! och gå inte och byt dialekt bara ...
Eh, I don't believe in that, så det lär inte ske! ha!
