Snakecharmer

Jag tvivlar på eller bestrider allt som inte kan bevisas på ett matematiskt sätt, säger han. Vad kan då Descartes bevisa? Han utgår ifrån att allting är falskt. Men det är Descartes, personen, som tvivlar. Så det finns en sak som han kan sluta sig till som sann: Descartes existerar. Annars skulle han inte kunna tvivla. Genom att förkasta allting härleder han ett bevis för att den person som tvivlar existerar. [...] Man skulle till och med kunna betrakta detta som ett bevis genom motsägelse - en ofta använd metod inom matematiken: utgå ifrån antagandet att jag inte existerar. Men om jag inte existerar kan jag inte tvivla eller anse att allting i universum är falskt. Därför är utgångsantagandet falskt och jag existerar. Ur denna slutsats härrör Descartes berömda påstående: "Cogito, ergo sum", "Jag tänker, alltså existerar jag".
   Tanken jag har är det primära tvivel som är startpunkten för räckan av slutledningar. Jag tvivlar på allting; men detta tvivel är en tanke; och tanken bevisar att jag existerar. Jag kan inte betvivla det faktum att jag betvivlar; alltså måste åtminstone jag existera.