Natten och vinet
Det här röda vinet är som blod, fast utan den där järnsmaken som jag saknar. Det är inget gott vin. Gammalt kanske – jag vet inte, jag bryr mig inte. Jag måste alltid röra på mig, syssla med någonting fullständigt polemiskt eller tankemördande för att glömma bort mitt eget svarta lynne, annars finns en risk att jag drunknar insnöad i damm eller kanske i det vatten som jag är. Tänd eld på mitt vatten, för jag vill inte flyta, jag vill ju flyga. Förvånansvärt hur lite det är som krävs för att jag ska bli uppgrävd, uppryckt ur mitt eget huvud. Jag sade någon gång att jag inte vet vem jag är, men jag ljög. Jag vet alldeles för väl om vem jag är och varför jag är – det är det som gör mig.
"Tänd eld på mitt vatten"
Det är sjukt hur mycket av sig själv man kan hitta i en text om någon helt annan.
Ja, vad ska jag säga? Människan ...