Snakecharmer

(B)anor

 
I hela min världsliga levnad
har jag längtat till Neptunus …
 
Sedan jag rann ut som den förstfödda
har jag aldrig tyckts finna en ände
ty vägen är en cirkel runt en sol
 
Jag har tagit flera steg utan-
för ringen som omsluter mitt klot -
men åt annat håll! Och
bränt mig på barnfingrarna …
 
Det finnes inga gränser för möjlig-
heterna, och att vara medveten om det är -
livsfarligt -
 
Jag vet att blickar kan blomma
som vårar i vinter, med magnituder
som melankoliska höstar
eller sommarstorm
 
Och det är när natten nalkas
och vaknar ur dagens dvala
som mitt blod blir påmint
om sin existens
 
Det är ett blod som smeker Döden,
självaste Döden – allting,
allting för att få leva -

för jag är inte Månen;
jag styrs inte av min bana