Min herre ni, ni vet ingenting, ni vet ingenting


 
I kvarteren bakom stationen,
jag frågade poeterna som satt där på rad
Dom bara glodde kaninögda rakt fram,
Till slut, till slut sa en av dom:
Vad kan vi om sånt?

Kärlek är för dom, dom som har tur


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0