En öststatsparentes

En Öststatsparentes


Jag var utanför Prag
en dag, och vid vägkanten
på hörn och gator stod
levande skyltdockor i
underkläder i femtonårskroppar
bakom glasfönster och
lockade förbipasserande med
en lustfylld motvilja
 
Men hjälp! Inte vill de
ha min hjälp?
En sak har Dag och Natt
lärt mig: solitäritet -
(r)en entitet, man är
sin egen, och vilket håll
som tårna spretar sprattlar
åt, är i ens eget huvud
som resultat av omgivning
och cellkärnemassa
 
Jag har lärt mig att
hålla mig själv hårt
i handen, för ingen
annan hand håller
i längd och bredd
som den vars fingrar
rört allt jag rört
vid, känt allt jag känt
för
jag är ingen myra -
jag är en katt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0