Snakecharmer

Någon gång måste det tas itu med alla landskap färger nålar som vill vara där som de en gång varit förut. Ett medvetande om deras nuvarande roll existerar, men hur ska det gå till att få handen till att klappa dem enbart som katter, när självaste handen är i samma färger? Varenda reflektion är en erinran om den spegel vars form var den motsatta, vilken likväl gav samma återspegling.
   Det heter misstag hördes det, och rev sönder insidor ut och total-in; ett svar tillkom, i form utav en annan form: Om du skriker, så ropar jag -
   Varenda förnimmelse en förvissning om ett dödsstraff - en skärande paranoia, som ett tveeggat svärd. Landskap som förut verkade likt tranquilizers är numera massiva lodräta sår, till för att förblöda, och det är blott nytt och nytt som kan förleda, tills Sanning och så vidare stryker längs Minnenas trappa - längs den egna ryggraden, och ramlar in emellan kotorna, ned till märgen och tvingar anletet att se sig självt i spegeln. Deal with it! Upphör med din flykt!