Snakecharmer

En Öststatsparentes

Jag var utanför Prag
en dag, och vid vägkanten
på hörn och gator stod
levande skyltdockor i
underkläder i femtonårskroppar
bakom glasfönster och
lockade förbipasserande med
en lustfylld motvilja
 
Men hjälp! Inte vill de
ha min hjälp?
En sak har Dag och Natt
lärt mig: solitäritet -
(r)en entitet, man är
sin egen, och vilket håll
som tårna spretar sprattlar
åt, är i ens eget huvud
som resultat av omgivning
och cellkärnemassa
 
Jag har lärt mig att
hålla mig själv hårt
i handen, för ingen
annan hand håller
i längd och bredd
som den vars fingrar
rört allt jag rört
vid, känt allt jag känt
för
jag är ingen myra -
jag är en katt

Härda(d)

Jag kramar om taggtråden
med min hand, i hopp
om den röda saften
men min envisa hud
omöjliggör dess flöde
 
Varför tål jag så mycket?

Skörhet

Vi kanske skulle sätta vaserna
rakt över våra huvuden
träda in i dem med allt
vi bär, allt som bär
träda in i en skörhets
värld - utan att vakta
våra steg! Nej, vi skulle
springa rätt in
i en vägg, med huvudet
före, låta skärvorna in-
gjutas i vårt anlete
 
Vi kanske skulle in-
se, att Livets kyss
smakar mer än
Dödens

Mors omnia solvunt

Köttgryta under min yta
grått förruttnat kött
av självförakt och
livsförakt
 
Ett maghål av tomhet
likväl fyllt, av likmask
fyllt av min egen
tjära
 
Förstörare förgörare av
andras levnad borde
dö(das) - jag är ett själv-
mördande ting
 
Döden omger mig
i grå klädsel
jag saknar det svarta
oåterkalleliga - min förlust
 
Tur i oturen, död
åt martyrens död -
alla ord vid min
sida, orörda, oförstörda -
 
Det enda språk jag har
kvar av ett liv som
en gång var mitt
jag -