Mors omnia solvunt
Mors omnia solvunt
Köttgryta under min yta
grått förruttnat kött
av självförakt och
livsförakt
Ett maghål av tomhet
likväl fyllt, av likmask
fyllt av min egen
tjära
Förstörare förgörare av
andras levnad borde
dö(das) - jag är ett själv-
mördande ting
Döden omger mig
i grå klädsel
jag saknar det svarta
oåterkalleliga - min förlust
Tur i oturen, död
åt martyrens död -
alla ord vid min
sida, orörda, oförstörda -
Det enda språk jag har
kvar av ett liv som
en gång var mitt
jag -
Kommentarer
Postat av: sofia
åh. jag är så glad att se dig skriva igen, jag saknade din poesi där ett tag... och detta. så bra. som en återuppståndelse.
Postat av: j a g
gud, Sofia! det gör mig något oerhört ... åh - glad (ett sådant futtigt ord, men skit samma) - när du skriver så där ...
Trackback
