Snakecharmer

När man börjar om: http://lepetitsublime.tumblr.com/

Efter kommentarer här, och på facebook, har jag nu (tror jag) bestämt mig för att gå vidare med wordpress istället. Det är just den där stilrenheten, och det faktum att det är någonting nytt, som vinner. Jag vill dock inte att den blir en sophink för varenda trasig tanke, utan ska åtminstone försöka lägga upp det som faktiskt är av vikt och värde (i varje fall för mig). Snakecharmer får vara kvar, och går alltid att återvända till ifall den bliver saknad ... Så numera kommer jag att finnas här: http://mirellekrux.wordpress.com/ - välkomna - - -

2008, oktober tror jag att det var, skapade jag den här bloggen. Den är, och har varit, fylld av diverse olika saker och ting som är jag och det jag håller av. Men numera känns den halv, eller som om den spottar ur sig saker enbart på grund av dåligt samvete - eller kanske bara av vana.
    I somras skapade jag en wordpressblogg, på prov, men den var ingen snakecharmer, utan Mirelle Krux. Den känns fräsch, och skulle inte begagna sig av särdeles mycket onödigt tjaffs som jag tycker att jag har här på snakecharmer.
    Kan jag måhända få igång en omröstning? Snakecharmer, eller Mirelle Krux-bloggen, vad säger ni? Jag är nog inte kapabel till att ta det här beslutet på egen hand.

Storm var det därute i nyårsnatten, storm var det i hennes inre.

Mitt liv har drömmens skumma och sällsamt förvirrade färg.

Vet ni vad förnuftets ljus är? Det är för det första en fras, för det andra ett irrbloss, en lyktgubbe, ni vet sådana där sken som irra över platser, där fisk legat och ruttnat och alstrat fosforväten; förnuftets ljus är fosforväte, alstrad av den grå hjärnsubstansen.

Något av det allra bästa som existerar i denna gudsförgätna värld är mat. God mat. Helt fantastiskt underbart. Idag åt jag lunch med min kära Herr Mina som tråkigt nog raderade fotografierna jag knäppte på just henne, och kvarlämnade därför enbart bilder på mig till mitt förfogande (som till råga på allt är oanständigt suddiga):
 

 
Den här måste ha tagits sekunder efter raderandet, vågar jag gissa ...

town j
 
den här staden har för välbekanta byxor,
för varmt foder
riskerna är redan tagna och
jag har slösat bort alla faror
 
den här staden är utan
hålligång; säg,
kommer den någonsin
att fattas mig?

Och nu gör jag som så många andra skeppsbrutna: jag kastar mig i armarne på litteraturen!

Jag satt precis och kikade på Filip och Fredriks årskrönika för året som gått, där bland annat klippet nedan fick vara med - ett klipp som jag helt och totalt har missat - som är hysteriskt roligt. Det roligaste måste vara när han säger "I don't know what it means!"
 

fäll ihop dina anspråk!

Av anledningar för underliga för att begripa hade vi en föreläsning över någonting benämnt "Adobe Connect" - det var sannerligen ... intressant. Positivt: jag kunde sitta där iklädd morgonrock i min soffa. Negativt: det var ganska jobbigt. 
 

 

 
Det tedde sig på det här viset, på ett ungefär.

Nostalgitripp på Bernards med min fina Martini:
 

 
¨
 
Skepticism, ni vet.