Snakecharmer

Alla spänningar, konstanta ögon och sinnen i böckerna och orden i böckerna, uppslukad av ett enda syfte: målet som måste nås, tas igenom, alla anspänningar i fördelningarna, facken som man placerat sin kunskap i, FÖRGÖRS, FÖRSTÖRS i den sublima kraften som sliter itu all kontroll. Behövde verkligen inte det och hjärtklappning, panik, varför på det här viset, alla stormar som någonsin existerat inom en exploderar - och man kommer för sent till sitt mål - men. Man klarar sig, likväl, med sitt bultande hjärta, sitt skräckslagna panikhjärta, förtvivlande sorg efter en tid som stals, trots att man rasar. Man klarar sig. Någon gång måhända kommer hjärnan och förnuftet att tygla stormarna, trots deras okontrollerbarhet. En del utav själen, utav självet dog, i förståelsen. Jag förebrår det inte, jag förebrår inte snäckorna i öronen. Nej, jag förstår. Du har dödat mig i dig för att kunna leva.