Slumdog Millionaire
Ja, kan ni gissa er till vad jag har gjort nu? Efterbliven som jag är beträffande filmvärlden har jag först igår natt låtit mina ögon se filmen Slumdog Millionaire för en upplevelse i hjärnan. Tja, jag finner den inte extraordinär, men ändå helt okej. Jag föredrar början på den - när de är barn; de sista trettio minuterna är tämligen förutsägbara, och det slutade alldeles för lyckligt och klyschigt för min smak. Min favoritscen är när huvudpersonen Jamal offrar sig för en autograf av sin idol genom att hoppa ner i härlig avföring.
Det var lite fint.
Filmen va så jävla kass. Usch läste boken också, den var inte heller ngn höjdare.
Haha, men den var faktiskt OKEJ! Den gick att titta på. Yamna, var det inte du som sa att din favoritfilm var Scream?! (I sexan eller nåt, haha)
Den är ju underbar; snygga bilder och sinnessjukt soundtrack.
Det med slutet, kan hålla med lite i efterhand (bara det med tjejen dock) men när jag för första gången ser en film så hatar jag att försöka förutsäga slutet, live in the moment!
Den är ju skön - färgerna och så ...
Men angående slutet: det faktum att det är klyscigt (flickan och pengarna - dvs. det lyckliga slutet) gör det hela förutsägbart. Men ja - filmer ska hålla sig i ett enda NU, så att man aldrig kan gissa nästa n u
Herregud...Scream...Menar du allvar? Jag vill ha bevis på detta mirela!
Du sa det i korridoren på Stadsgården! Eller nåt! Haha!
